Gästinlägg av Jana Leskinen, grundare av Face Rituals och expert på holistisk ansiktsmassage

Länge var jag väldigt bra på att uppmana andra att ta hand om sig själva. Jag pratade om att lyssna på kroppen, släppa på spänningar, ta pauser och ge plats åt sådant som ger energi. Men om jag ska vara ärlig gjorde jag inte alltid det själv. Under flera år tog jag inte hand om mig själv på det sätt som jag uppmuntrade andra kvinnor att göra och till slut började jag känna mig lite hycklande. Det är egentligen först under det senaste året som jag har börjat prioritera mig själv och medvetet försöka ta hand om mig också.

Den erfarenheten har förändrat min syn på egenvård. Jag tycker inte att det behöver vara komplicerat eller dyrt eller något som bara får plats när man äntligen har en ledig eftermiddag. För mig handlar egenvård mycket mer om att lyssna på kroppen och intuitionen och lägga märke till vad man faktiskt behöver. Ibland kan det vara en behandling, en massage eller ett besök på gymmet, men ibland är det något mycket enklare. Det kan vara att läsa i badet, ta en promenad utomhus, få en stunds lugn utan telefonen, lyssna på något på tåget eller bara ta några ögonblick för sig själv under en hektisk dag. Det handlar om att hitta det som verkligen ger en energi och skapa utrymme för det, i stället för att ständigt gå på tomgång.

Det här är något jag ofta ser i mitt arbete. Jag arbetar med spänningar i ansiktet, nacken, hårbotten och kroppen, och jag ser hur nära de kan hänga ihop med hur vi lever. När någon är stressad, ständigt upptagen, gör för mycket eller lägger mycket tid på sådant hen egentligen inte tycker om, kommer spänningarna ofta tillbaka. Vi bär stress i kroppen, och ibland även känslor. Käken blir spänd, axlarna dras uppåt, pannan stramas åt och kroppen kan börja kännas som om den aldrig riktigt varvar ner. Vi kan bli väldigt bra på att ignorera de signalerna eftersom det har blivit normalt att ha fullt upp. Men kroppen försöker ofta säga oss något långt innan vi är redo att lyssna.

Därför tycker jag inte att vi ska vänta med att ta hand om oss själva tills vi är helt utmattade. Det behöver vara en del av hur vi tar hand om oss längs vägen. Det kan vara ett sätt att stanna upp och fråga sig: Hur mår jag egentligen? Vad behöver jag just nu? Ibland behöver vi rörelse, ibland vila, ibland gemenskap och ibland bara lite tystnad.

Jag tror att det här blir ännu viktigare när man är mamma. Så mycket av föräldraskapet handlar om att ta hand om någon annan. Det finns alltid något som behöver göras, någon som behöver något och ännu en anledning att sätta sig själv längst ner på listan. Jag förstår hur lätt det är att tänka att det är själviskt att ta tid för sig själv, eller att allt annat måste bli gjort först. Men jag tror faktiskt tvärtom. När jag är glad, känner mig tillfreds och tar hand om mig själv, märks det också hos min familj, mina vänner och människorna jag möter. Jag har mer energi, är mer närvarande och har mer av mig själv att ge.

Jag vill också att mina barn ska växa upp med känslan av att det är naturligt att ta hand om sig själv. Jag vill att de ska se att man får ge tid åt sådant som gör en glad, att man får vila och att man inte behöver ha dåligt samvete för att man tar hand om sig. Jag vill att de ska se en kvinna som är full av liv och energi – inte för att livet alltid är enkelt eller för att jag aldrig är trött eller stressad, utan för att jag förstår att även den som tar hand om alla andra behöver omsorg.

Egenvård behöver inte heller betyda att man måste hitta flera extra timmar i sin dag. Mitt liv är också fullt av saker att göra, så jag har lärt mig att ta vara på de små stunder som finns. Jag går till gymmet, läser i badet, går ut, tar pauser från telefonen och ser till att jag får stunder då jag bara kan vara i tystnad. Jag tycker också om att byta behandlingar med andra terapeuter – massage, fransbehandlingar, kroppsbehandlingar, naprapati och annat. Det påminner oss alla om att vi får ta emot lika väl som vi ger. Ibland innebär det nästan att den jag byter behandling med blir tvungen att ta hand om sig själv också, och det tycker jag faktiskt om.

Jag tror att en av de största sakerna som hindrar kvinnor från att ta hand om sig själva är känslan av att tiden inte räcker till. Och jag förstår det, särskilt när man har barn, ett företag, ett jobb, ett hem och hundra andra saker som kräver ens uppmärksamhet. Men om du verkligen känner att du inte har tid för egenvård skulle jag säga att du förmodligen behöver den mer än någon annan. Du behöver inte börja med en timme. Börja med tio minuter i veckan. Sedan kanske tjugo minuter, och så småningom en timme. Börja någonstans och låt dig vänja dig vid tanken att dina behov också är viktiga.

För när vi ständigt sätter oss själva sist kan vi omedvetet skicka signalen till oss själva att alla andra är värda vår tid, men att vi inte är det. Och jag tror inte att det är sant. Du är värd den tiden. Du är värd lugnet. Du är värd att göra sådant som får dig att känna dig levande.

Att ta hand om sig själv tar inte något ifrån dem man älskar. Snarare ger det dem mer av dig: mer tålamod, mer energi, mer närvaro, mer glädje och mer lust inför ditt eget liv. Det gör att du kan återvända till din familj, ditt arbete och dina relationer med en starkare känsla av kontakt med dig själv, i stället för att vara helt tömd på energi.

För mig handlar egenvård i slutändan om att hitta tillbaka till sig själv. Att lyssna på kroppen, lita på sin intuition, ta pauser, släppa lite av det man bär på och ge plats åt sådant som får en att känna sig lättare och mer levande. För du förtjänar att må bra i ditt eget liv, inte bara att vara bra på att ta hand om alla andra.